Ting, tid och människor jag saknar.

Ser hela staden sjunka, som Titanic med alla ljusen tända.
Åh, en sådan där natt då vi behöver någonting som hjälper en över svarta natten.

Lite av vad jag fick uppleva i fredags.







Kom inte mycket närmare än såhär. Eller jo. Två gånger faktiskt, eftersom vi ställde oss i kön en gång till. Han singerade ju "bara skivor och boken!!!!!!". Inte ens en kram kunde man få. Åh, vad jag blev sur.
Men kanske bör nämna att vi senare träffade honom på tåget påvägen hem. Kram, autograf och några små ord.
Efter det skuttade jag fram på perrongen i Lund, som ni kanske förstår.

"Panthea hade jobbat ett tag inom dagisbranschen nu. Men eftersom diskussionerna inte så sällan kretsade kring vilken kollega som helst som för tillfället inte var närvarande hade hon inte riktigt haft möjlighet att lära sig de genuint svenska samtalsämnena än. På måndagar berättade kollegerna hur helgen hade varit. Tisdagar började oftast med en suck om att dom hade sp många arbetsdagar kvar. Onsdagar var mer uppmuntrande då det konstaterades att halva veckan snart hade gått. Torsdagar var den dag då nedräkningen officiellt började. Och fredagar inleddes arbetsdagen med en sällsynt energi och orden: Det ska bli så skönt med lite helg."
- Ur boken Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari.

Det är skrämmande att svenskar är så förutsägbara. För alla tänker ju såhär, ungefär. Jag gör det. Antagligen de flesta andra också.

Den, just den fina, LP-spelaren står på mitt rum just nu.
Den har till och med Min enda skiva i sig. (kan man säga så?)










Varför är alla kära utom jag?
Varför hittar alla kärleken utom jag?
Behöver närhet.

Är det något att fira egentligen?
Förra året var det 09-09-09.
Men visst, efter 2012 så kommer det ju inte bli så igen förrens om 88 år.

Kan det möjligen bero på att sängen inte längre står i den delen av rummet som den gjort de senaste fem åren?
Kanske.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro.
Jag borde nog gå och lägga mig nu, trots allt.

Kom hem från en fin cykeltur med Emma och Linnea för en stund sedan, mycket trevligt nu när kylan så smått börjar knacka på dörren.

Dagarna går fort.
Det händer mycket. Men jag är oftast lycklig.
I alla fall den senaste tiden.