Jag har kommit på nu, såhär i den årstiden som är den mest omtyckta, att jag saknar hösten.
Jag saknar att dricka överdrivet mycket té. Jag saknar de där otroligt mysiga höst-spellistorna som bara ligger och väntar på att bli spelade. De passar inte riktigt in nu.
Jag saknar halsdukarna. Och att mysa in sig i stora stickade tröjor och lusekoftor.
Jag saknar de otroligt fina färgerna på träden. Jag saknar att åka till Göteborg och på vägen dit låta Jens Lekman sjunga "It's autumn in Gothenburg, I'm walking home to my suburb" för mig.
Jag saknar skolan, jag ser fram emot två hårda terminer. För jag ska kämpa detta året.
Jag ser fram emot en del av regnet som tillhör årstiden.

Jag kanske tycker om hösten bara för att det känns mer accepterat att inte må bra då.