Jag har alltid tyckt att sammanträffande är något spännande. 
Men när jag en dag gick förbi domkyrkan i Lund, i höstvädret, och tittade upp på kyrkan samtidigt som Håkan sjöng i lurarna "Jag ser domen i dina ögon", så kan jag inte låta bli att tycka att det är lite roligt. Jag fnittrar lite och går vidare. Gatan fram.